Efter två dagar i Hiroshima tog vi på måndag morgon Shinkansen söderut mot Kagoshima där vi bytte till ett gammalt veterantåg som skumpade oss sista biten ner till vårt nästa resmål; den gamla japanska semesterorten Ibusuki. Framme kring lunch började vi promenera från tågstationen mot vårt hotell i sommarvärmen genom den ödsliga byn med palmer och gamla nedlagda hotell i sjuttiotalsstil (Ibusuki var populärt japanskt bröllopsresmål fram till 1975 då Hawai tog över trenden). Vi promenerade inte mer än 30 meter från centralen innan en minibuss bromsade in bredvid oss och chauffören ropade; "Are you my swedish customers?". Det var hotellägaren som "helt oplanerat" plockade upp oss och körde oss via hotellet för att lämna av packningen i rummet och sedan vidare på en 3 timmars sightseeing i omgivningarna runt Ibusuki. Smått chockade av gästvänligheten, och att vår hotellägare inte hade annat planerat denna eftermiddag, hade vi en mycket trevlig upplevelse med fina utskiksplatser över berg, sovande vulkaner, sötvattensjöar, en fyr, en strand, Kagoshima-Bay och det Japanska Havet. Detta var turistande på japansk vis; vår guide körde oss till en plats, sa att detta är en bra spot för foto, vi tog ett par bilder och hoppade sedan in i bilen och körde vidare… Som tur var hade vi nyss läst en Samurajbok och kunde glänsa med lite ledande frågor om Saigo; japans sista Samuraj och Kagoshimas stora hjälte. Vår guide blev uttryckligen mycket hedrad av att vi kände till så mycket om japans senare Samurajhistoria och körde oss därför till Saigos sista gömställe i en liten bergsby där vattenånga rök från en onsen i varje gathörn. Vi tog bilder, åt varsitt ångkokat ägg och åkte sedan vidare tillbaka mot Ibusuki.
Senare gick vi för att uppleva det som idag är enda kvarvarande attraktionen i Ibusuki; sandspa. Vi löste biljett, bytte om till kimono, gick ner till stranden och blev sedan under tio minuter nedgrävda i den av ånga konstant uppvärmda sanden. Denna 300 år gamla spametod är unik för Ibusuki och sägs bland annat bota reumatism, sterilitet, hudsjukdomar, astma, diabetes, oregelbunden menstruation, köldkänslighet, övervikt och tio andra åkommor. Vi kände framförallt av hjärtpulsen av den tunga varma sanden i hela kroppen men det botande inte ens våra förkylningar…
I Ibusuki stannade vi två nätter. Vi bodde på en traditionell Roykan med tufonbäddning på bambumattor och avancerad japansk frukost med konstiga smaker. Utöver sightseeing och sandnbad blev det även fina vandringar på sovande vulkan och ö i havet med tidvattensbegränsad sandbro.
Nu kommer vi inte närmare värmen
Ibusuki
Oplanerad guidad tur 3h
Kaimondake volcano, senaste utbrottet år 885
Saigō Takamori till vänster. Den siste samurajen.
Ö i havet med tidvattensbegränsad sandbro.
På väg upp på Kaimondake volcano
On top of Kaimondake volcano
Sandbad Ibusuki Style
Blodets förvandling efter 10 minuter i sandbadet enligt broschyr. Svart blod blir klarrött. Helt otroligt.
På lördagen tog vi tåget söderut 330 km från Osaka till hamnstaden Hiroshima. Framme i Hiroshima checkade vi in på Court Hotell Hiroshima och tog oss sedan till Peace Memorial Park och gick en ljudguidad rundvandring på fredsmuseet. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet blev Hiroshima en viktig storstad och ett militärt centrum vilket den förblev under andra världskriget. Staden blev som alla vet mål för atombomben som fälldes av USA i andra världskrigets slutskede och dödade 130 000 människor redan de första dagarna. Idag kallas Hiroshima för fredens stad och på fredsmuseet kan man se monument över omkomna. Museet är ett hemsk påminnelse om den förödelse som en atombomb orsakar, både direkta och indirekta skador på invånarna som uppkom flera år efter attacken. Museet påminner oss också om hur mycket kärnvapen som fortfarande existerar och vilka länder som har kärnvapen idag, där USA och Ryssland står i topp. Ryssland har idag en atombomb med en styrka på 3000 gånger den som släpptes över Hiroshima. Invånarna i Hiroshima tar tydlig ställning för en nedrustning av kärnvapen runt om i världen. Varje gång ett land gör en provsprängning av kärnvapen så skickar Hirsoshimas borgmästare ett protestbrev till det landets ledare.
The A-Bomb Dome - byggnaden närmast explosionscentrum av atombomben.
Hiroshima Peace Memorial Museum
Hiroshima Peace Memorial Park
Hiroshima dag 2 blev utflykt till Miyajima, en ö strax söder om Hiroshima som anses vara en av japans mest populära utflyktsmål. I broschyrer och annat skryter de med att Miyajima är topp tre av sevärda platser i Japan. Vi upptäckte dock i den finstilta källförteckningen att denna ranking var gjort av en munk på 1600-talet… Men även om Miyajima fortfarande är en vacker ö med fin natur och många buddisttempel så tas upplevelsen ner av de stora horderna av turister och det oändliga klustret av sovenirbutiker längs med strandpromenaden. Här finns sevärdheter som världens största rissked och specialgjorda kärlekskakor. Här vandrar tama hjortar fritt runt bland turisterna. Vi kände oss dock inte lika tama med stämningen utan flydde istället från hamnen upp i skogen på en brant vandring upp på toppen av Mt. Misen (530 m) som gav oss både lårmuskler och fin utsikt över havet och de kringliggande öarna.
I onsdags lämnade vi Yudanaka och snöaporna och tog sikte
mot Osaka och körsbärsblomningen. Japans körbärsblomning, sakura, börjar på
vissa platser i Japan redan i mars och fortsätter runt om i landet till
och med i maj. När blomningen inträffar varierar från år till år och beror på
geografiskt läge, regn, temperatur och vind. Efter att ha kollat in Japans prognos för 2013-års sakura
planerade vi in ett stopp på vår tågluff i Osaka för att kunna ta del av den
vackra blomningen när den var som bäst där. Ja, det behövs väl knappast nämnas
att körsbärsblomningen och firandet kring den är väldigt viktig för japanerna. En
tradition som sägs ha hunnit i Japan ända sedan 700-talet och även då gärna med
picknick och sake under ett träd, även kallat hanami.
I torsdags promenerade vi till Osakas slottspark som är en
populär plats att beskåda blommningen och fira. Där var det fullt av människor
i alla åldrar som på olika sätt firade sakura i parken. Längs med vallgraven
kring slottet var det fullt med ungdomar som grillade och hade picknick under
träden. Vi köpte med oss några grillspett och grillade majskolvar och slog oss
ned under ett träd och njöt av maten, stämnigen, solen, alla glada människor
och de vackra träden. Här nedan kan ni se på hur japanerna firar och njuter av blomningen.
Snowboardar, vantar och halsdukar är sedan en vecka nerpackade och inlämnade till posten i Niseko (levereras direkt till vårt hotell i Tokyo innan hemresan = bra japansk service). Vi är som bekant ute på tågluff runt om i Japan. Vi trivs i vårvärme och körsbärsblomning och saknar inte ännu kylan på Hokkaido, men tänker ändå tillbaka på all bra åkning. Niseko fick över 20 meter snö även i år och vi hade turen att pricka en riktigt bra säsong snömässigt. Jag trodde inte att vi skulle ha så mycket snö långt in i mars och uppleva några av de bästa dagarna i slutet av perioden.
Här kommer några ihopklippta bilder som vi filmade med Mattes hjälmkamera under två dagar sista veckan i Niseko (att nu resa runt med tåg ger en del tid att softa, sova, läsa och även mycket tid att redigera foton och film...).
Efter Kanazawa tog vi igår morse tåget vidare: Kanazawa>Naoetsu>Nagano>Yudanaka. Från Yudanaka tog vi bussen 15 minuter till Kanbayashi Onsen varifrån vi vandrade med vår packning på rygg och mage en halvtimma upp i bergen till Jigokudani. Vårt mål: aporna. Ända sedan 1964 har människor vallfärdat till de vilda snöapornas samlingsplats vid Jigokudani Yaenkoen som tydligen är den enda platsen i världen där man på nära hålla kan skåda de vilda japanska Macaque-aporna bada i varma källor.
Jigokudani Monkey Park ligger på 850 meter över havet i dalen av Yokoyu-forsen som rinner från Shigakogen i norra Nakanoprefekturen. En tredjedel av året är området täckt av snö som nyss smält bort när vi nu kommer hit. Platsen har av människor döpts till Helvetesdalen på grund av den mycket dramatiska naturen med branta klippor, kokande varma källor, kraftigt forsande vatten och ånga som stiger ur skogen. Oavsett vad människorna tycker så är det ett paradis för de ca 160 apor som bor på platsen.
Här badar alltså aporna i de varma källorna vintertid för att värma sig. Det finns inte någon hierarkisk ordning över vilka apor som får bada, det tydligen är fritt fram för alla. Men det är ändå inte alla apor som badar. Precis som oss människor så tycker vissa mer om bad än andra, några gillar det inte alls. Man kan lätt tro att aporna borde bli förkylda av allt badande i vinterkylan. Men eftersom aporna tydligen inte svettas som oss människor så blir de väldigt sällan förkylda. Dessa apor blir mellan 25 - 30 år gamla. De föder sina ungar på våren för att ungarna skall hinna bli ett par månader gamla innan den hårda vintern.
Efter att ha fotat några hundra bilder på aporna så checkade vi in på Karoku Kan Roykan som ligger mitt i det område där aporna huserar. Här satt en apa och kliade sig på taknocken och här var skyltar uppsatta med uppmaning om att man skall stänga alla dörrar så att aporna inte hänger med in i huset. Karoku Kan är en 100 år gammal Roykan, ett typ av traditionellt japanskt värdshus med halvpension och klassiska japanska rum med spröjsade pappersväggar där man sover på var sin enkelt bäddad madrass på ett golv av bambumattor. Halva grejen med en Roykan är maten som serveras till middag och frukost. Sittandes vid lågt japanskt bord blev vi serverade (i fallande konstighetsordning): friterade gräshoppor, japansk grappa smaksatt av döda getingar, ugnsgrillad karp, olika svampsoppor, tempurafriterade vilda grönsaker, sashimi, anka, tofu, misusoppa, buljong, grönsaker, nudlar, ris, sake, te, kaffe. Efter middagen tog vi ett bad i husets mycket enkla onsens som erbjöd både inom- och utomhusbad. Att sitta ute i 42-gradigt källvatten i mörkret med höga tallar och branta klippor omkring sig, regn från himlen, dånande ljud från forsen och osande ånga från en sprutande geysir var sagolikt.
I morse gick jag ut för ett morgonbad i Onsen innan frukost. Jag upptäckte dock att vårt (hotellets) utomhusbad nu var upptaget. Av apor…
Vi har ju nu lämnat Niseko och begett oss ut på den 2 veckor
långa tågluff som så småningom avslutas i Tokyo där vi i sin tur kommer att
stanna i ytterligare en vecka. Efter en natt på tåg har vi tagit oss över från
Hokkaido till huvudön Honchu (bla. via världens längsta tågtunnel, SeikanTonneru) och vidare ner till det
första stoppet på resan, Kanazawa,
med det här snabba tåget.
Kanazawa ligger på Honchus västkust, är något mindre än
Göteborg till invånarantal och är idag är mest känd för sina fin fina
trädgårdar. Att vi stannade just här var egentligen rätt slumpartat då vi inte
läst/hört särskilt mkt om staden innan, men eftersom vi snappat upp att det
skulle vara körsbärsblomning här precis dessa datum samt att det passade vår
resväg söderut relativt bra så blev det så. Och efter 2 dagar här så får man
ändå säga att det varit en positiv överraskning. Vi har bl.a. sett fina
japanska trädgårdar, varit på samuraj-museum, sett geishor, druckit kaffe i
solen, fått en rejäl dos kultur med dubbla besök på konstmuseer, ätit gott,
fått tips om en bar, gått vilse när vi letade efter den baren pga. en extremt
dålig karta på en flyer, tillslut hittat baren, druckit en öl på baren,
fönstershoppat, ätit kvällsmat på McDonalds, etc. etc. Ett vällyckat första
stopp på tågluffen med andra ord. Nedanför kan ni se lite mobil-bilder från
dagen.
Imorgon drar vi vidare ned mot Nagano för att bada
tillsammans (?) med snöapor, något Kalle har sett fram emot och pratat om ända
sedan vi landade i Japan.
Samuraj-borg med höghus i bakgrunden.
En av Kanazawas fin fina trädgårdar.
Japanerna jobbar hårt för att hålla trädgårdarna i fint skick.
Samuraj + Geisha.
En av flera goda måltider (McDonalds inte inräknat).
Kulturpoäng med dubbla besök
på konstmuseer.
Bonus inlägg: Två dagar i Kanazawa – meta versionen
Jag hoppas ni som följer vår resa här på bloggen har fått
med er alla foton som allt eftersom laddas upp i fotoalbumet här till höger.
Den överlägsna majoriteten av alla dessa bilder – och särskilt de som är bra –
är knäppta av Kalle som i vått och torrt bär med sig sin Canon EOS 550D. För en
som mig, som är rätt dålig på att ha med kamera och ta bilder, är det en extrem
lyx att resa tillsammans med en som både är väldigt duktig och så intresserad
av foto. Som en liten hyllning till foto-Kalle följer därför här under ett
litet kollage av hur en dag i hans liv ser ut. Håll till godo!
Det är viktigt att tänka på bildens komposition redan i förväg.
En pall kan med fördel brukas om man
vill komma upp en bit.
Dörrkarmarna i japan är ibland så låga att man
måste huka sig för att komma igenom.
.JPG)
.JPG)
.JPG)
