Vi bor ju som bekant på ett hostel här i Niseko, och även om
vi har ett eget rum så är både kök och allrummet (där internet fungerar bäst
och jag skriver det här) gemensamma utrymmen. Det i sin tur innebär att vi
varje dag träffar en mängd andra av hostelets gäster. Och även om det kan vara
lite påfrestande med 10 fulla australiensare i köket när man ska laga mat så
kan det ändå vara ganska intressant att träffa de här människorna då det ofta
är folk man varken skulle ha mött eller pratat med i en annan situation. Bland
alla folk som kommit och gått här på Shizenkan sedan vi kom är det så klart några
som sticker ut.
Vi har bla. DJ Dave från Australien, en skön slacker som
pratar en extremt grötig dialekt som gör att man bara förstår ca. hälften av
vad som sägs och tvingas köra det gamla ”mmmm” och nick-tricket för att hålla
samtalen flytande (igår tackade jag tydligen ja till att kopiera över hans
mp3-bibliotek på min dator så nu har jag 50 Gbit australisk elektro att lyssna
igenom…).
Andra är två Nya Zeeländska biffar som i sig kanske inte är
så roliga, men den ene av dem har varit ena parten av en kärleksaffär med en
australisk tjej som utvecklats under den senaste veckan, och som vi fått följa
på första bänkrad. Från att första kvällen (för någon vecka sedan) ha blivit
väl full och försökt tvinga till sig en kyss genom att ställa sig i dörren och
kräva det för att släppa igenom tjejen – som nobbade honom – så har han lugnat
ned sig betydligt och kört en mer gentlemannamässig stil. Detta verkar ha
fungerat mkt bra då vi igår kunde sikta de båda smyga iväg till samma rum och
stänga om sig. Bättre än vilket ”Skilda världar”-avsnitt som helst. Det skal
också tilläggas att Kalle var framsynt och förutspådde denna utveckling redan
för några dagar sedan med motiveringen att han ”kände på sig att hon gillade
bitiga och buffliga killar”. Bra där Kalle.
Men den kanske lustigaste och på många sätt intressantaste
personen hittills var en tysk vid namn Thomas som bodde här för någon vecka
sedan. Han hade rest hit till Niseko själv (inte så ovanligt) från Tokyo där
han bor och doktorerar i Robotics (mer ovanligt). De är tydligen väldigt bra
på detta i Japan, så därför tyckte Thomas professor i München att han skulle
åka hit för att bli ännu bättre på att göra robotar. Thomas mål med sina
studier är att göra robotar som är smartare än människor (lite som i Terminator
2) men det tycker inte professorn i München är en bra idé (han har väl sett
Terminator 2) så han satte stopp för det och istället så lade Thomas om planerna
och byggde en robot som kan spela biljard (se klipp nedanför - det är Thomas själv som kommenterar). På frågan om den
var bra på biljard svarade han ”well, not so gut” – och just det var ett
väldigt vanligt svar oavsett vad man frågade Thomas. I perioden när han var här
dumpade det riktigt mkt varje dag och det var väldigt god stämning på hostelet.
När man pratade med folk hade alla haft grymma dagar, men när man frågade
Thomas svarade han oftast ”well, not so gut”. Thomas gillar nämligen inte puder
särskilt mycket, utan hans passion är nypistade backar. Det är där hans smala
racing-skidor och 80-tals aktiga åkstil med benen klistrade ihop och vickande
rumpa verkligen kommer till pass, inte i midjedjupt puder. I motsats till de
flesta andra här i Niseko (alltså världens näst snörikaste ort som Kalle
informerade om häromdagen) så är det inte orörd off-pist han jagar utan orörd
pist. Bla. så är han förmodligen den ende (någonsin?) som hikat de 20 minuterna
upp till toppen här i Niseko för att så ta pisten ner igen (orörd förvisso) och
lämna de enorma ytor orörd lössnö som fanns att frottera sig i på baksidan av
berget till andra att förlusta sig i. Men smaken är väl som baken osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar